Ett besök på en folkhögskola som undervisar elever i alternativ fotografi.
Biskops-Arnö är en av Nordens folkhögskolor och en av dom få skolor som driver heltidskurser i alternativa fotografiska processer. Malin Fabbri, redaktör på AlternativePhotography.com besökte Lars Mellberg, fotolärare på skolan en solig vårdag.
Långsamhet, eftertänksamhet och lust är motton jag försöker lära ut
säger Lars när jag träffar honom. Så skulle man också kunna beskriva ön som skolan ligger på. Långsamheten präglar omgivningen där lärare och personal tar en promenad i solskenet emellanåt och eleverna sömnigt tuggar i sig lunchen med fötterna bekvämt upplagda på bänken. I den stilla miljön känns det som hela världen har stannat av och tagit paus. När man närmar sig skolan på den smala grusvägen som leder ut till ön över Mälaren och solskenet spelar på vågskvalpet framstår Biskops-Arnö som om det var där uttrycket lust och fägring stor har sitt ursprung. Det är vackert. Otroligt vackert.
Biskops-Arnö ligger 65 kilometer väster om Stockholm i historisk miljö. Skolans symbol visar ett hantverksmästarmärke som ristades i tegel på 1300-talet och på 1320-talet byggdes en liten borg på ön där ärkebiskopar gjorde sig hemmastadda och levde ända till 1520. Bland senare innehavare utnämner sig bland andra Gustav Vasa. Huvudbyggnaden är från 1731 och brukades som bostad för överstarna vid Kungliga Lifregementet till häst. De gamla byggnaderna finns kvar och är välbevarade. Både biskopsköket och de gotiska salarna används flitigt till umgänge och vill man titta närmare så går det bra att boka guidade visningar.
Verksamheten bedrivs nu av Stiftelsen Nordens Biskops-Arnö som inrättades 1956 av Svenska Föreningen Norden med syfte att bedriva kultur och bildningsverksamhet med nordisk inriktning. Men det finns även en filial i Chile där man kan lära sig arbeta med film och radio. Filialen vänder sig till skandinavier, gärna med latinamerikanska rötter.
På vår rundtur tar vi vägen förbi rektorn Ingegerd Lusenskys kansli. På golvet står ett par blå plastbackar sprängfyllda med ansökningar till höstens kurs. För närvarande antas bara 12 elever på fotoutbildningen av de ca 50 sökande.
Vi är väldigt glada att det är så många ansökningar till vår kurs.
säger Ingegerd “Det är en grupp med före detta elever och kursföreståndare Lasse Mellberg som går igenom alla ansökningar och gör en bedömning av vilka 12-14 som ska vara med under nästa läsår.” Det är hög kvalité på många ansökningar så det är ett grannlaga arbete att välja ut nästa års kursdeltagare.
Det är bild och inte foto vi lär ut här
säger Lars och det är samma kriterier som gäller vid uttagningarna. Har arbetsproverna något att berätta så slår det högre än kvalitén på trycket.
Bild: Julia Kinnbo skär till pigmentpappret inför exponering och överföringen till kopparplåten.
Det är mest svenska studenter men det har även funnits en och annan utländsk student då och då. Lars var själv elev på Biskops-Arnö 1975 och har bott på ön till och från de senaste 10 åren.
Skolan har sin egen ekonomi och gör upp sin egen budget, men är som andra utbildningar i Sverige betald av staten. Eleverna undervisas gratis, men står själva för husrum och mat. För detta kan de ansöka om både studiebidrag och internatbidrag.
Folkhögskolans principer bygger på en god allmän medborglig bildning och eleverna kommer för att prova på något av intresse i en kreativ miljö.
När vi tittar på arbetet eleverna jobbar med frågar jag Lars vad som ska hända med verken efter kursen. Han ser lite förvånat på mig.
Det här är en okommerciell miljö där vi utvecklar bildspråken. Om en bild ska säljas eller inte är ointressant. Det är innehållet som är intressant.
svarar Lars.
När vi tittar in i verkstan gnuggar Carolina Hanson in färg i en plåt till ett koppartryck och Julia Kinnbo skär till pigmentpapper till ett annat.
Lars är fascinerad av metaller och tycker att koppartryck tillför något till bilden, det är inte bara en process. Han samlade Evert Janssons bilder av gruvarbetare i koppartryck och tryckte upp en väldigt liten utgåva av En Annan Historia. Det är kanske därför koppartryck är en av de processer som eleverna jobbar med. Det kan ta upp till en månad att göra en bild i från början till slut. Tiden emellan är mycket viktig. “Men vi jobbar mycket och experimenterar. Har du provat att tona cyanotypi med ekbark?” frågar Lars och nickar mot ett par träd som tornar upp sig mellan skolbyggnaderna.
Gummitryck experimenteras det också med. Men Lars tycker att det är både svårt och dyrt att få tag på “Gum arabic” att sätta bilden i. Han tillägger att han har hittat en lösning som han påstår utgör den renaste formen av gummi, nämligen sega råttor. “Ett utmärkt alternativ” säger han glatt.
Vi promenerar upp till Lars lärarbostad och tittar på 20 år gamla jazzbilder från början av Lars arbetsliv då han arbetade som kommersiell fotograf och en studie av trähus i Estland som kanske ska ställas ut någon gång, kanske inte. “Vi får väl se.”
Efter ännu ett besök i verkstan tar vi avsked av varandra på en av dom kanske vackraste skolplanerna i världen. När jag hoppar in i bilen och susar iväg till stan kaster jag ett öga i backspegeln och ser Lars vinka innan han sakta vänder och strosar upp mot verkstan igen.
För mer information om kurser:
Adress: Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö, 746 93 Bålsta, Sverig.
Telefon: 0171 522 60
Hemsida: biskops-arn.se